Carl Festin – Sveriges flitigaste politiker?

I söndags var det som bekant val i Sverige. Jag följde faktiskt valvakorna rätt så slaviskt, men kunde inte undvika att reflektera kring hur tråkig svensk politik ändå är. Bortsett från de mer extrema partierna på höger- respektive vänsterkanten så får man uppfattningen att blockens faktiska politik inte skiljer sig särskilt mycket – det är till 95% samma politik hos alla partier, känns det som. Antar att det blir så när politikerna jagar maximalt antal röster snarare än att våga stå för sina och partiets egna värderingar. Allt slutade som väntat med ett antiklimax, utan varken tydliga vinnare eller förlorare.

Det är tur att det bara är val var fjärde år, tänker jag. Folk skulle inte orka med detta särskilt mycket oftare än så. Och demokratins överlevnad hänger ändå någonstans på att folk engagerar sig. Lyckligtvis hinner man under fyra års tid precis glömma hur tråkigt det är med svenska valvakor.

Som den statistiknörd jag är så snubblade jag in på valmyndighetens hemsida för att försöka hitta något intressant kring detta på ytan så dödstråkiga val. Och jag blev faktiskt inte besviken. På sidan med samtliga partiers valsedelslistor så upptäckte jag något som fick mig att dra på smilbanden. En dåre från Östersund vid namn Carl Festin har anmält att han kandiderar för 59 st av de 79 politiska partier som anmält sig till riksdagsvalet. Om jag har förstått det rätt så kan vem som helst anmäla sin kandidatur för ett parti, så länge de inte ”låser” sina listor genom att föranmäla dem (alla seriösa partier har givetvis gjort detta, för att förhindra kuppar liknande den som NMR lyckades med på kommunnivå i förra valet).

Vem är då denne herr Festin, Sveriges i detta avseende flitigaste politiker? En snabb googling ger några glimtar av hans karriär som politiker och rättshaverist. 2010 hotade han att stämma landstinget sedan han fått sparken från dess pappagrupp över en tvist som handlade om genusvetenskap. Tre år senare, 2013, blev han utesluten från Sverigedemokraterna efter att han bland annat ”aktivt arbetat för ett moskébygge i Östersund”, ett kombinerat engagemang som väcker frågor, får man lugnt säga. Jag hittar även hans egna hemsida där han på knackig engelska säljer in ett stort antal konspirationsteorier. Bland annat så har han hittat den mytiska staden Atlantis genom att studera satellitbilderna på Google maps.

I en Facebook-status knappt två veckor före valet utvecklar Carl Festin sitt beslut att kandidera för alla partier. Han säger så här:

Rösta på mig! Jag skickade in ett medgivande för valbar oavsett parti. Ett parti ringde mig och var glad för min kandidatur. Länsstyrelsen skickar således ut besked till partierna om vilka som kandiderar och jag kandiderar nu överallt i hela Sverige, regionen och kommunen för alla partier. Jag är multikandidat som företräder alla åsikter och en röst på mig är garanterat rätt.

Han fortsätter resonemanget i en kommentar med att han ”Blir en fullbordad politiker som håller med all utan att ha någon åsikt”. Även om det så klart är komiskt så kan jag inte låta bli att tänka att han på något sätt påminner om en typisk svensk partiledare. I sina försök att tilltala ett maximalt antal väljare så finns till slut ingen substans kvar. Vi väljare får inga raka besked, och blir lovade ungefär samma gamla klyschor från alla håll. Bättre ekonomi, sjukvård, skola och allt det där.

Det blev inget mandat i riksdagen för denne politiska eldsjäl i år. Men Carl – jag önskar dig bättre lycka i nästa riksdagsval. Du har förgyllt min dag i alla fall. Keep fighting the power!

Mina favoritpartier i årets riksdagsval (Ja, dessa är faktiska partier som någon anmält)

  • ”Ändrings partiet revolution”
  • ”iP-IDROTTSPARTIET-Rädda Stadshagens IP!”
  • ”LÅNGEN&CO”
  • ”iGov.Direct®”
  • ”Utveckling och Progressiv för Sverige partiet (U.P.S)”

Carl Festin kandiderade för samtliga dessa partier, tillsammans med en viss Marijn Janssen, som 2017 skapade rubriker då han lyckades med konststycket att folkbokföra sig hemma hos statsministern. Marjin verkar också vara en rolig filur!

Så fixar du en Catch-all emailadress i G suite

Jag använder G suite, Googles motsvarighet till Office 365, till ett flertal av mina domännamn. I G suite går det utmärkt att skapa olika alias, så att exempelvis info@exempel.se och alexander@exempel.se går till samma inbox. Men varför nöja sig med det? Så jag är den enda ägaren och användaren av de flesta domännamn så vill jag givetvis att ALL e-post som skickas till min domän hamnar i min inkorg, även om avsändaren skulle råka stava fel på adressen. Då behövs en catch-all adress. Med en sådan spelar det ingen roll vad som står före @-tecknet – så länge domännamnet är mitt så kommer mailet fram oavsett.

Konstigt nog så är detta inte helt lätt att få till, och trots att G suite börjar bli rätt populärt bland småföretagare så jag har inte hittat någon guide på svenska för hur man konfigurerar detta. Så jag tänkte visa hur jag gjorde.

  • Gå till admin.google.com och logga in med ditt G suite-konto (alltså inte ditt ”vanliga” Google-konto för dig som har gmail)
  • Tryck på Appar

  • Tryck på G Suite

  • Tryck på Gmail

  • Tryck på Avancerade inställningar, längst ner

  • Gå till fliken Standardinställningar för vidarebefordran och tryck på Lägg till inställning

  • Ställ in enligt bilden nedan. Under Mottagare så pekar du ut den G Suite-användare som skall få mailen i sin inkorg.

  • Klart! Du kan nu testa att skicka ett mail till en slumpvis vald adress exempelvis test123dfgadg@exempel.se (byt till ditt domännamn). Om du gjort rätt så kommer mailet att komma fram.

Det fina med inställningen ovan är att om du har flera domännamn i G Suite så behöver du endast göra denna inställning en gång. Mottagaren kommer att bli catch-all-mottagare för samtliga domännamn. Mail som skickats till en befintlig adress påverkas inte av regeln.

Slutsats: Kan tycka det är märkligt att Google gjort det så krångligt att genomföra detta. Jag hade velat ha det som standardinställning snarare än att feladresserade mail studsar tillbaka till avsändaren – vem vill gå miste om epost liksom?

Jag har använt G Suite i många år, och tidigare fanns faktiskt en inställning för detta på användarnivå, som verkar ha plockats bort. Den fick jag dock aldrig att fungera tråkigt nog. Men nu finns i alla fall denna metod som jag använt på ett par företag och som fungerat felfritt.

Vad tycker du – är catch-all en nyttig funktion, eller bara onödigt?